Edelfelt, Fürstenberg och Gnistan.
Göteborgs konstliv under 1880-talet

av Patrik Steorn museichef Göteborgs konstmuseum, docent i konstvetenskap

Göteborg utvecklades under 1880-talet och blev en betydande konststad, inte minst tack vare konstmecenterna Pontus och Göthilda Fürstenberg. De utmärkte sig genom att stötta den unga generationen av konstnärer i Sverige och Norden, som vid den här tiden ställde sig i opposition emot etablissemanget i konstlivet.

1886 invigdes Valandhuset som hade byggts för att ge plats åt stora konstutställningar. Där fanns även utrymme för Göteborgs museums ritskola, som flyttade in på de översta våningarna. Carl Larsson blev den förste läraren i skolans nya lokaler. En stor invigningsutställning anordnades av Göteborgs konstförening tillsammans med kulturföreningen Gnistan, där Pontus Fürstenberg var en av de drivande medlemmarna. Finske konstnären Albert Edelfelt tillhörde Fürstenbergs favoriter och blev inbjuden att medverka. Av korrespondensen framgår att Edelfelt skickade två målningar till Göteborg av de han presenterat på salongen i Paris samma år.

Därmed visades ett dubbelporträtt i pastell av konstnärsparet Ville Vallgren och Antoinette Rådström samt Sommarafton vid Hammars båtvarv, Borgå, en sommarscen från den finska skärgården. Pastellen med Vallgren och Rådström köptes in till konstsamlingen på Göteborgs konstmuseum, i ett brev till Berndt Lindholm framgår att Edelfelt såg det som en möjlighet för en av modellerna: ”Måtte den åtminstone lända Vallgren till nytta och måtte Göteborgarne beställa något av honom. Det är ju en ständig reklam för honom att i en evighet stå och modellera på museet.” (Brev från Albert Edelfelt till Berndt Lindholm, 1886-10-06. Göteborgs universitetsbibliotek)

Landskapsmålningen skickades vidare till en utställning i Köpenhamn, där den förvärvades till samlingen på Statens Museum för Kunst.

Pontus Fürstenberg var aktiv i det offentliga politiska och kulturella livet i Göteborg. Genom sitt arbete, bland annat i föreningen Gnistan, bidrog han till att uppföra ändamålsenliga lokaler för att visa konst i staden, och tack vare hans kontakter kunde de fyllas med det allra senaste från de unga nordiska konstnärerna i Paris.